Gammal bild på Emelia
Besöket vi var på för någon vecka sen, var på BUP i skärholmen med Emelia. Vi har varit där för att Emelia behöver lite stöd och jag, vi behöver stöd för att vår vardag ska funka. Emelia är en speciell liten tjej med mycket energi och ibland funkar inget i hennes vardag bra och då blir allt fel. Jag som är ensamstående vet ej vad jag ska göra ibland när hennes vardag blir dålig. Jag försöker vara så stark för hennes skull och visa mig stark, men när jag inte har några verktyg längre att försöka göra hennes dag bra så vänder man sig till dem som vet. Därför är vi på BUP, Emelia har kanske någon diagnos men det gör inte henne mindre normal. Hon är normal, hon är världens finaste, vackraste tjej som finns. Hon är min ögonsten och jag gör verkligen allt för henne. Så för hennes skull och min skull så kommer detta bli något bra för henne.
Jag Är ensam med henne på heltid, jag får stöd ifrån min mammas sida och pappas sida massvis med gånger men att vara ensamstående är så extremt tufft och hårt. Jag kan sitta gråtandes flera gånger efter hon har somnat för att det är så tufft, jag kan känna att det är jobbigt att gå upp på morgonen och åka till jobbet, men jag går upp för hennes skull, allt är för hennes skull. Hela mitt liv kretsar runt henne, hela tiden och jag älskar henne oerhört mycket. Hon är det viktigaste i mitt liv.
Att hennes pappa inte bryr sig eller inte finns med i bilden var inte planen direkt. Jag ville inte att vara själv med henne men jag valde att leva med henne själv, för hennes säkerhet och hennes skull.
Jag är den enda som verkligen är där för henne och har så höga mål för framtiden för hennes skull, studera på universitetet, så att hon kan övningsköra när hon är 16, så att hon kan köpa en lägenhet när hon gått ut gymnasiet, så att vi kan resa mer, göra mera saker. Att hon har ett tak över huvudet, kläder som passar, mat på bordet, böcker och leksaker. Allt gör jag för hennes skull, alla mina handlingar är för hennes skull. Jag är väldigt stark säger många, men på insidan känns det som om man faller i bitar, men jag visar aldrig det framför henne. Jag gör så att hon har det så bra som möjligt hela tiden. Jag är en super mamma och hon är den som gör mig till den.
